Gym-Hopp & Spanska

Förra veckan råkade jag komma på något jag länge velat göra men under min ungdoms dagar aldrig hade råd till – fallskärmshoppning. Möjligheten att sväva ner från tusentals meters höjd har alltid verkat som den mest intressanta uppplevelse man kan få för mig. Därför har jag bestämt för att komma i form och tappa lite vikt (jag väger cirka en halv sten för mycket för att få hoppa med den lokala klubben, upptäckte jag då jag stod på en våg för första gången detta året), och har nu skaffat kort till ett lokalt gym. Målvikten ligger på en och en halv sten under nuvarande vikt, som är cirka en sten lättare än senast jag stod på en våg. Istället för att stressa med viktminskning etc, så har jag satt målet till mars, då jag antar att vädret börjar bli fint och det kan ge en god utsikt vid ett hopp.

Under den senaste veckan har jag även återupptagit jakten på en bra spanska-kurs, vilket visat sig lite klurigare än väntat. Det mesta jag hittar är nämligen antingen privatlektioner eller för företag. Därför blir det troligen så att jag letar upp ett universitet – vilket förstås ger fördelen att förutom att lära sig språket kommer möjligheten att träffar nytt folk.

Har för övrigt fått en inbjudan till Amsterdam – det visar sig att tjejen som hade födelsedagsfest då vi var i Barcelona har flyttat till Holland, efter att ha gjort slut med pojkvännen en vecka efter att de flyttade till Kanada tillsammans. Nu har hon fått jobb som produktionsassistent för ett direktsänt TV-program. Amsterdam är förstås en stad man kan tänka sig besöka igen, och med gratis boende kan man inte tacka nej.

Tillbaka efter semester

Det tog visst några dagar extra innan jag hittade tillbaka till bloggen efter semestern, men bättre sent än aldrig antar jag..

Vill passa på att tacka för goda semesterdagar i Sverige – många avslappnande dagar, men man saknar förstås alltid något här hemma i stora staden så det var skönt att komma tillbaka. Väl tillbaka har jag förstås även hunnit påminnas om saker som är löjligt svåra att finna i detta land; som exempelvis följande frukost-nödvändigheter:

• Ordentligt bröd: att kalla det som säljs här skumgummi vore snällt – det måste rostas för att vara ätbart. Jag har dock hittat en Lidl-butik med grovt bröd, och givetvis finns knäckebröd i den svenska butiken..
• Pålägg: alla typer av pålägg av kött verkar ha skapats i samma maskin som man gör betong i – tråkig smak och grå färg är vanligt förekommande..

Har för övrigt hunnit börja lite mer ordentligt på min bok, och funderat på om planen jag har för den istället borde delas upp i flertalet böcker. Det har även funnits tid att träffa brodern, utforska lite nya områden samt bestämma mig för att börja träna så fort en överföring från mitt danska konto till mitt engelska är avklarad (brukar ta några dagar). I helgen är det karneval (Carvaval del Pueblo) i Southwark, södra London – Europas största Latin-Amerikanska karneval..

Eftersom semestern är över och jag åter börjat jobba har jag även kunnat kolla på nya resmål (det är ju del av jobbet att se till att det hela fungerar) – just nu funderas mest på Edinburgh eller Lissabon, men även Paris och Reykjavik har fått sig ett par funderare. Många har rekommenderat Edinburgh och andra delar av Skottland, medan Lissabon är en stad jag velat besöka ett tag. Paris är inte extremt lockande, men med bara ett par timmars tågresa kunde det vara en intressant upplevelse att upptäcka varför många är så förtjusta i den staden och det landet – jag gissar åtminstone att det inte har med folket att göra. Reykjavik vet jag inte riktigt varför jag fått i sinnet, men det kanske mest handlar om gejsrar, samt att det vore det sista landet kvar i västra Europa som jag ej besökt. Förhoppningsvis blir det någon helgresa innan höstens Irlands-turné tillsammans med göteborgarna. Om jag skulle ta en veckas semester skulle det nog bli Bahamas eller möjligen Syd-Amerika, men då skulle jag nog försöka hitta någon att resa med först..

Semester – Trieste

Har skrivit lite resedagbok under besöket i Trieste – imorgon bär det vidare till Zagreb för ett kort besök (om jag bara kan lista ut hur jag ska ta mig dit, särskilt om tågstrejken fortsätter). Bilder kommer troligen att läggas in i detta inlägget senare..

Dag 0 – Stansted-Trieste, Resa och Rundvandring

Dagen började med trötthet – efter tre timmar sömn och uppgång en dryg timme för tidigt blev det en timme väntan på flygplatsen innan jag kunde checka in. Då det väl var dags kom jag långt fram i kön och tyckte jag hade tur; RyanAir:s väsk-våg var dock oenig, vilket gjorde att jag blev tvungen att gå bort till en annan kö för att betala övervikt. Det ska finnas en första gång för allt, men med £12 per kg känner man sig lite lurad. Detta inte bara pga bagagets extra kostnad, utan även den usla kvaliteten på flyget och dåliga servicen (andra lågprisbolag jag testat har varit hundra gånger bättre och haft högre gräns för tillåten vikt på bagage)

Efter landning och hämtning av bagage var det dags att ta sig till själva Trieste från flygplatsen, något man gör med buss. För att skaffa biljett var jag tvungen att stå i kö, därefter hämta kontanter eftersom de inte tog kort och sedan få tag på mynt eftersom de inte hade växel – märklig upplevelse som skulle kunna ges en längre historia..

Bussresan tog cirka en timme på vägar längs med kusten och genom några små byar på bergsluttningen. Väl framme vände lyckan, och jag hittade snabbt till hotellet (dock nödgad att ta ett annat rum första natten än det jag beställt), varefter jag kunde gå runt och upptäcka de centrala delarna, och även upp på backen/berget där slottet St Gusti och katedralen med samma namn ligger (vissa delar lika branta som backen med rulltrappor till Parc Güell i Barcelona) med en riktigt härlig vy över berg, stad och Medelhavet, samt ett antal andra byar och sevärdheter. Tyvärr hade slottet och katedralen stängt då jag kom dit, så det fick vänta.

Dag 1 – Trieste; Slott, Katedral & Pizza

Denna dag började med en ganska liten frukost, dock med god Caffe Latte och frisk juice, så det blev lite extra av dessa härligheter – maten kändes dock inte överdrivet nyttig, så där tog jag det lugnt. Dagen innan, då jag gått upp för backen till slottet, hade jag bestämt mig för att göra samma tur även denna dag. Eftersom denna backbestigning gav riktigt bra motion bestämde jag mig för att detta bör upprepas varje dag under resan – förhoppningsvis blir det så.

Slottet var väl värt besöket, med en otrolig vy som bara begränsades av en lätt dimma över Medelhavet (inte i närheten av dimman vi hade på Montjuïc i Barcelona dock). Denna dimma verkar inte försvinna, och jag börjar misstänka att det kan handla om avgaser eller annat som ”ligger lite mysigt”. Slottet var för övrigt precis så som jag trodde ett slott i dessa trakter skulle se ut på den tiden det byggdes – och man ser dessutom nästa slott (Miramar; 7 km bort enligt guide-boken). Katedralen var inget speciellt, men det kanske är jag som är bortskämd efter att ha sett några riktigt magnifika exempel…

Senare under dagen hittade jag en strand – faktiskt den första plats i staden där jag sett en stor folksamling. Eftersom stranden var fullpackad och inhägnad hoppade jag över det äventyret. Det kommer förstås fler dagar under sommaren med stränder, även om det skulle vara kul att skutta ner i Medelhavet…

Resten av dagen spenderades mest promenerandes eller på caféer – med drygt 30 graders värme två dagar i rad är det svårt att hålla sig aktiv, och jag är ju här för att pausa. Märkligt nog har det varit svårt att hitta vanliga butiker där man köpa vatten under dagen – det är väl nackdelen med att bo så centralt som möjligt antar jag. Allt är dock mycket billigt, och även slovenerna verkar ha staden som en favorit bland resmål – de är dock nästan de enda andra turister jag sett förutom italienare.

För morgondagen planeras istället en utflykt till Muggia, något som gamle gode Prins Charles rekommenderat – och då säger man förstås inte nej…

Dag 2 – Muggia & ”Trieste Ramblas”

Muggia var en helt otroligt ”italiensk by”, med snirklande smala vägar längs med berget, ett stort torg framför kyrkan, en lång strand utan sand och massor med typiskt italienska hus, ofta ”intryckta” i berget. Det är inte svårt att förstå varför prinsen besökte byn. Här verkar dock turismen flöda nästan mer än i Trieste (som är tio gånger så stor), men kanske det bara är lättare att märke när någon som inte kommer från byn går förbi. Detta resmål rekommenderas varmt till alla som vill se vad jag tror är typiskt italienskt, och till folk som älskar att vandra upp och ner för gator med en otrolig utsikt över bergen och Medelhavet. Det enda som stör lite är att man ser Trieste’s industriområdet på andra sidan bukten – men man kan ju titta bort..

Efter att ha promenerat genom de södra delarna av Trieste de två första dagarna (en och en halv dag – dag 0 och 1 alltså) och då upptäckt mycket, bestämde jag mig för att gå in i turistcentret. Där fanns mycket hjälp att få, särskilt med tanke på att det inte existerar någon internationell guidebok för staden. Jag har sökt genom Londons tre största bokhandlare (varav en ska vara Europas största) samt några mindre efter info inför resan, men det bästa jag hittade var en bok om Venedig, Friuli och Giulia – som givetvis har mest om Venedig, och bara några få sidor om Trieste. Efter sökandet tror jag verkligen på att staden är den plats i världen som omnämnts flest gånger i skönlitteratur utan att finnas i guideböcker. Efter att nu ha varit här ett par dagar kan jag förstå varför James Joyce och andra såg denna stad som perfekt bakgrund till sina böcker, samt varför J.J. Bosatte sig här (och har en rolig staty på en bro här).

För att komma tillbaka till dagen som gick; I turistcentret fick jag både en karta och ett antal tips (bland annat att gå in i en viss kyrka i Muggia, som visade sig vara stängd då jag slutligen hittade den). På kartan upptäckte jag en intressant gågata, som visade sig ha likheter med Las Ramblas i Barcelona – men mer i känsla än i utbud. Det blev cirka en kilometers promenad längs med Viale XX Septembre, och hela vägen var uteserveringarna på rad – där en slutade tog nästa vid – på båda sidorna i en allé, och sedan butiker, restauranger, glasserier, caféer, bakom uteserveringarna. Här blandades äldre och yngre, männen med sina öl, kvinnor med drinkar, pensionärer med glass och tiggare med fjantiga souvenirer.

För dag tre är planerat en utflykt till Grotta Gigante (gissa vad det namnet betyder) – enligt guiden den största ”turistgrottan” på planeten, något jag antar betyder att även om det inte är den största grottan så är det åtminstone den största som turister får besöka. Vem kan tacka nej till det? Förhoppningsvis blir det även ett besök på nattklubb, men det kanske måst vänta till lördagen, då jag nu har båsor och sår på och under fötterna – detta efter mindre än halva besöket. Jag som skulle vila…

Efter denna dag hade jag fem plåster på mina fötter – och funderar på att sätta på ett par till…

Dag3 – Grotto Gigante

Helt otrolig grotta – världens största grotta med möjlighet för turister att utforska. En imponerande syn; dessvärre inte med mycket ljus för att ta bra foto. Det blev dock väldigt god motion, med 500 trappsteg ned i underjorden, och därefter lika många uppför – hoppade därför över den dagliga motionen upp till Castello St Giusto..

Dag 4 – Castello di Miramar & Naturreservat

Mycket härlig park och fint slott. Hapsburgarna Maximillian och Caroline av det Österrikisk-Ungerska riket grundlade slottet och lade även grund för parken, på en plats som tidigare varit karg bergsvägg och stenig mark – på en plats som numera är skyddad av Världsnaturfonden/WWF med flera arter av växter och havsliv som samlats och skapat en mycket fin park.

Dag 5 – Söndag/vilodag

Pausade mest denna dag – dessutom var alla affärer samt de flesta restauranger stängda, samtidigt som det var för varmt och vindstilla för att vara aktiv. Amerikaner från två kryssningsfartyg gjorde förstås inte att man blev mer sugen på att vandra runt. Jag orkade dock med en vandring uppför berget till Castello St Giusti.

Dag 6 – Duino Castello, Sentrino Rilke

Ännu ett slott besöktes (Duino Castello) – denna gång dock verkligen inget att imponeras över, och de hade dessutom gjort om två våningar till museum/utställning för handväskor (jo, du läste rätt!). Det fanns dock en fin liten park och en grotta ner till ett ovanligt museum för andra världskriget.

Sentrino Rilke var desto bättre – en gång längs med medelhavet, cirka 50 till 100 meter ovanför vattenytan på berget som sluttar tvärs ner. Där förstod jag njutningen med segelbåt, då jag såg de som tagit sig till bukten den vägen och stannat där för sol och bad nedanför klipporna. Kan nog tänka mig en segelbåt någon dag, men mer som transportmedel och plattform för bad än för seglingen i sig själv. Eftersom jag vandrade längs med Rilkes stig hoppade jag över motionsrundan uppför berget denna dag.

Under dagen bestämde jag mig för att checka ut från hotellet en dag tidigare än planerat, och ta nattåget till Zagreb dagen efter för att få tillräckligt med tid där. Då jag bestämde mig hade jag redan upptäckt att det är strejk bland Trenitalia’s personal – något som gör att jag förväntar mig lite extra svårigheter för att komma till Zagreb (som om det inte var klurigt nog redan)

Sammanfattning hittills

Det här är en plats/region för drömmar – och en av få platser jag besökt på planeten där jag fått tanken ”här skulle jag kunna pensionera mig någon dag”. Det finns förstås vissa ting som saknas, men troligtvis existerar inte den plats som har allt.

Något jag saknar är större variation bland restauranger – här finns många pizzerior, mängder av caféer och glassbarer, ett antal kebab-ställen och givetvis ett otal ställen som säljer panini och liknande. Däremot har jag inte sett många pasta-ställen, men har förstått att pasta ska vara mer i södra Italien, medan ris är vanligare i norr – något jag aldrig hört om förr..

Staden skulle enligt info online ha drygt 200.000 invånare, men har ett liv som gör att det känns som en stad på cirka 50.000 – alltså en stad mindre än gamla goda Helsingborg. Möjligen känns Hbg större för att det är ”huvudstad” i en region (NV-Skåne) på cirka en halv miljon, och kanske man räknar hela regionens invånare för Trieste. Staden har dock två kongresscenter, en känd operascen, stor teater, världens största torg med utsikt över hav samt ett antal pampiga palats och slott. Det ena kongresscentret verkar populärt, då jag redan efter fyra dagar sett det användas två gånger, med besökare från flera olika delar av världen.

Skattedeklaration.. Snart semester

Då det begav sig, då jag var i min ungdoms dagar, ung och mindre bevandrad, bodde jag i ett land kallat Danmark. Jag jobbade och slet, lämnade in skattekort, redovisade allt som önskades och betalade mina skatter (nåja, de betalades av företaget) enligt hänvisningar från danska Skat. På den tiden trodde man att de hade ordning och reda, och att det man redovisade skulle överföras till deklarationen. I slutändan blev det en halv månadslön som skulle betalas extra, och om jag inte upptäckt att de hade skippat vissa registrerade uppgifter (t.ex. ett ganska stort pendlingsavdrag) så hade beloppet krupit upp med ett antal tusenlappar. Nu blir det därför en ganska snål semester som väntar, med start på tisdag. Trots det ser jag mycket fram emot äventyret, och kommer nog ha skoj ändå

Även med skatten avklarad verkar veckan totalt sett ok; Spanien och Tyskland gick till EM-final (med andra ord en match kvar till mitt vinnartips går in, nästan synd man inte satte en slant), det blir en fika-date med en söt tös imorgon varefter det blir trädgårdsarbete hos gamle brodern i förorten (kanske lite märklig ordning?). Som övriga händelser under veckan kan nämnas att företagets servers haft problem de senaste dagarna, så jag har inte kunnat jobba särskilt effektivt, och jag var lite sjuk under veckan – men snart är det semester och tre veckors vila. Det är en längre viloperiod än jag testat på några år, så det blir intressant att se om jag ”kryper på väggarna” mot slutet…

Blind date & Midsommar

God midsommar, och glad ”årets-längsta-dag”!

Jag tog mig ut på en blind date igår (svaret på G’s klassiska fråga är: ”Njaäe, inte speciellt” – de flesta känner säkert till frågan, men annars är det bara att texta eller maila). Det gick någorlunda, men lär nte träffa henne igen. Detta mest pga för mycket negativitet i synen på livet Hon var faktiskt den första person från Australien jag träffat som var pessimistisk till livet – detta trots att australiensare brukar vara de de första man ”snubblar över” då man reser någonstans, och de är alltid de mest positiva man träffar på varje resa. Trots allt hade jag en relativt god eftermiddag, med en drink, en promenad längs Themsen och sen en film vid namn ”Spiritual Warriors” (av intresse för ett par läsare var den inspirerad bl.a. av ”The Secret” och ”Passion of the Christ”, och producent och skådespelare var där och svarade på frågor efter – några frågor påminde mig om… hmmm… well… you know…. sects… och jag började undra om någon skulle hoppa i soffor)

Tjejen var som sagt lite olycklig efter dagens händelser under arbetet – något som fick mig att tänka efter lite efteråt. Under det senaste året har jag haft ett antal möjligheter att hoppa av mitt nuvarande jobb för mer välbetalda jobb med ”finare titlar” utan att byta – vilket många nog skulle se som egendomliga beslut då titlarna vore goda för mitt CV och lönen god för ekonomin. Besluten kan dock förklaras var för sig, men i grunden så ger varken pengar eller titel lycka i sig, men kan ge en viss status (om man nu får tid att åtnjuta sådan) och säkerhet för framtiden (om man nu överlever länge nog för att uppleva ”framtiden”). Denna status kan för somliga ge illusionen av lycka, medan andra ser t.ex. pengar, makt eller ”antalet vänner” (alt. förhållanden) som ett mått på lycka. Denna paragraf handlar alltså om lycka – och kortfattat är lycka något väldigt individuellt. Oh well – ”Var o’ en gör som den vill!” – med andra ska man tro på det man gör, och inte bara rätta in sig i ledet. Själv är jag smått stolt över att ha skapat ”Världens Bästa Nånting”, även om jag inte är helt nöjd med resultatet

Idag var det dags för Midsommarfirande – något som firas på Midsommardagen i London (Hyde Park och Southwark Park har det mest välkända firandet) istället för på Midsommarafton som i Sverige (eller minns jag fel?). Det har aldrig varit den mest intressanta helgdagen för mig, men jag bestämde mig ändå för att besöka butiken Totally Swedish uppe vid Marylebone för första gången (samma kvarter som svenska restaurangen Garbo, ett par minuter från Svenska Kyrkan och svenska puben Harcourt Arms, alltså i de svenska kvarteren) och därefter ta mig till Hyde Park, där Svenska Handelskammarens ”juniorer” står för festligheterna, en midsommarstång som var drygt halvannan meter hör samt några svenska flaggor.

Besöket i svenska butiken blev klart lyckosamt, då jag upptäckte att de hade flera varianter av sill, snaps och knäckebröd – men jag missade köttbullar (vilket de säkert har), som jag dock turligt nog hittade på Sainsburys senare (dessutom äkta Swedish Meatballs, med samma artificiella smak man får vid inköp på Konsum). En sillaburk, en snaps och ett paket knäckebröd inhandlades – ölen hoppade jag över då de bara hade svensk öl (kommer jag nog aldrig sakna) och skaffade en dansk öl på vägen istället. [Precis innan jag skulle "skicka in texten till tryckeriet" (för att alla läsare ska förstå) kom jag på att jag inte heller kollade efter lingon - jag förstår inte hur alla dessa "icke-svenskar" klarar sig utan basvaror som lingon, grovbröd, köttbullar, god sill,]

Vid Hyde Park var det ganska lätt att upptäcka svenskarna redan då man kom in i parken (det tar 20-20 minuter att gå genom parken i rask takt, så det är en relativt stor park, och därför oftast inte lätt att hitta folk), då det bara fanns en större folksamling som vågat trotsa det gråa molniga vädret. Vissa hade svenskt färgade tröjor, några tjejer hade blandat blått och gult nagellack och vissa hade skapat kransar. En ganska svensk midsommar med andra ord – många ungdomar runt 20-årsåldern, ett antal barnfamiljer samt ett äldre par. Efter en stund började turister gå förbi och närma sig nyfiket för att lista ut varför folk hoppade i tre ringar runt en pinne med blommor och blad på, som någon tryckt ner i marken – man undrar lite hur många av dessa turister som blir klokare av att stå och stirra en stund istället för att fråga (en typisk svensk hade säkert gjort samma stirrande vid en ”egendomlig utländsk ritual”)

Sammanfattat var det en god, men något stressad, vecka (”problem på linjen” gjorde det svårt att jobba, och det är ju bara en vecka till deadline, så jag kan ta semester vid medelhavet i lugn o ro – ska för övrigt bli roligt att se om jag råkar snubbla över en blond göteborgska där under sista dagen)

Med extrem tur kan man få en afton eller två under semestern i Sverige med ”midsommar-mat”

En svensk, en spanjorska och en australier…

… gick in i en bar. Sen kom en syd-afrikanska och en zimbabwean. Därefter en britt, en ryska, en amerikan och några från andra delar av klotet vi bor på. Igår blev det en tur till puben då London hade besök från Barcelona – ett par som var på väg till Kanada för några månaders boende tittade in för en dag i London, tog några öl och gick en runda på nattklubb. Det utvecklade sig till en riktigt god afton med glada människor..

Veckan i övrigt har också varit mycket positiv. Efter den härliga helgen vid Öresund blev det möte med jobbet på måndagen, där jag fick reda på att en av Danmarks största dagstidningar nyligen haft en helsida om hur bra hotellsökningen jag skapat är. Tisdagen gav en svensk seger i första EM-matchen för laget, onsdagen avslutades några småprojekt för jobbet och igår blev det alltså ett besök på en sydafrikansk pub tillsammans med folk från minst fyra världsdelar – med sådan blandning på kulturer kan man bara säga att det är härligt att bo i London. Jag blev dessutom inbjuden för besök i Brighton av en tjej som var med – där kan man gott tänka sig en helg

Imorgon är det dags för vila och därefter ska jag leta upp någonstans att se Sverige-Spanien – efter ett par helger i rad med flygresor och ”flängande” ska det bli skönt att kunna ta det lugnt hemma..

Barcelona

Sitter ner i London efter en helg i Barcelona – utmattad och full av intryck som inte riktigt hunnit smälta in. Med tanke på dagens värme vid medelhavsstaden (runt 30 grader) är det nog dessutom närmre att säga att jag var nära att smälta. Helgen i övrigt var mycket god, förutom kanske att vi var tvungna att lämna en födelsedagsfest tidigt för att tunnelbanan slutar gå vid midnatt på söndagsnätter och vi skulle upp tidigt för att lämna hotellet, samtidigt som medresenärerna var tvungna att ta sig till flygplatsen tidigt för flyg till Göteborg.

Det blev cirka 550 bilder (har inte alls sett hur många som är värda att spara), besök på fästningen på berget Montjuic, en promenad i Parc Güell på ett annat berg (hade fått för mig att Barcelona var mycket plattare, så alla berg kom som en chock – dock mycket positivt med utsikten), Sagrada Familia (runt hörnet från där vi bodde), Las Ramblas (för många turister, men en del roliga saker), Plaça de Catalunya (många duvor, stort torg, hur många platser har man sett det på?), Barrio Gòtico (många härliga gränder och udda butiker – perfekt för att gå vilse, men gå gärna vidare till andra sidan Ramblas också så får man se aktivt spanskt studentliv, roliga namn på butiker och annat intressant). Min första tanke redan innan vi åkte dit var att vi inte skulle hinna med tillräckligt för att få ett komplett intryck – och nu efteråt upprepas den tanken. Trots allt man har sett efter kanske 20 timmars vandring under helgen finns det lika mycket till att upptäcka i Barcelona.

Under veckan blir det försök att sortera ut bilderna, och förhoppningsvis läggs några här. Det blir dock bara drygt två dygn innan mitt nästa flyg – på torsdag tar jag flyget till Kastrup och sen över sundet för en helg i Sverige och sen möte på jobbet i Köpenhamn på måndag. Därför vet jag inte om det finns tid till att sortera bilderna…

Universitets-guidning & Boktips

Fick en guidad tur av ”världens 6:e bästa universitet” idag av en gammal bekant som jag inte sett eller hört från i övrigt på sisådär halvannat år. En lite märklig tur, där guiden var tvungen att fråga i universitetets reception var Computer Science-avdelningen ligger – men ändå intressant att se de olika avdelningarna. Tyckte dock inte det verkar som det bästa universitetet för mig, om jag ska ta ett par års studier till Ph.d. (”Filosofie Doktor”), särskilt efter att ha vanan av ITU:s ganska nya, luftiga och fräscha lokaler så var detta universitet lite av en besvikelse. Till saken hör kanske att jag haft tur med mina två första universitetsbyggnader, då både den i Helsingborg och den i Köpenhamn invigdes med mig som en av de första studerande efter att byggnaden i Helsingborg hade totalrenoverats medan ITU var helt nybyggt för att inhysa några tusen ”datornördar”.

Ska försöka ta mig en tur till Cambridge och Oxford under sommaren eller hösten, för att se hur miljön är där – det är ju trots allt bara en timme från London, så man släpper inte staden helt om det skulle bli studier där. Samtidigt har jag inte beslutat mig för att fortsätta studierna, men i längden är det ett av de mer intressanta alternativen för framtida sysselsättning – speciellt som det kan leda till intressanta forskningsjobb där man märker att ens insats gör skillnad. I vilket fall kommer jag inte några studier under 2008 – förutom kanske spanska och/eller några andra saker jag funderat på som man kan gå på kvällskurs, men det blir förstås tidigast i augusti, efter semester och sommar..

Har för övrigt hittat en kort lista över böcker som rekommenderas som ”model novels” (ung. ”modell-romaner”; goda exemplar att lära sig från, t.ex. god berättarkonst, handling, ”mystik” osv):

• The Alchemist, Paulo Coelho (köpte den förra helgen, läste på tre dagar – klart läsvärd!)
• The Amazing Adventures of Kavalier and Clay, Michael Chabon
• Amsterdam, Ian McEwan
• The Namesake, Jhumpa Lahiri
• White Teeth, Zadie Smith

Det ska bli intressant att sjunka in i de fyra som jag inte läst ännu – om de är lika lätta att hitta och lika svåra att lägga från sig som Alkemisten så har jag nog ett antal nästan sömnlösa nätter framför mig efter helgens resa…

Ett dygn, 21 timmar och 28 minuter kvar till Barcelona-flyget lyfter!

Medium, Marknad & Reseplaner

Var på något smått märkligt igår. En dam som påstås vara öarnas främsta medium hade föreställning nere i Woking igår, och som födelsedagspresent hade jag fått biljett för att följa med dit. Under föreställningen gjorde hon fem gånger reklam för sin bok, och även som avslutning skulle hon signera autografer – det var alltså lite kommersiellt jippo över föreställningen, och jag hade svårt för att ta henne på allvar. Med tanke på bland annat att allt hon berättade var positivt (alla vars släktingar hade dött fick reda på att det hade gått till på bästa möjliga vis, utan lidande, och att släktingen förlät eller bad om förlåtelse) samt att det aldrig blev särskilt specifikt gav det inte mer för mig än ett skådespel – som sådant dock ändå trevligt, och psykologiskt positivt för de som var där efter att ha mist någon nära och som trodde på damen.

I övrigt var det en ganska lugn helg, med en lagom lång promenad i solen, lite packande inför Barcelona samt även lite planerande inför den resan. Det viktigaste känns som att man ska se något av Gaudi, och med tanke på att vi ska bo vid Sagrada Familia så klaras det ju av direkt man kommer ut från metron. Givetvis ser man även fram emot Nou Camp (önskar bara det var säsong så vi kunde se en match, men det får väl bli till hösten), Parc Güell (verkar otroligt från vad jag sett och hört) och utkikspunkten upp vid Castel de Montjuic på berget nere vid Medelhavet verkar ha riktigt goda vyer att se.

Helgen bjöd även på en marknad – Northcote Road market i sydvästra London med mat från flera Europeiska kulturer, en del konst och riktigt fina foto-utställningar samt lite av de vanliga godisförsäljarna som finns på alla marknader även här. Det påminde en del om Portobello Road, men inte lika överfullt som där (alla turister sticker ju till Portobello trots att det finns mängder av marknader i staden varje dag) och inte heller riktigt lika stort. Kan dock rekommendera den, då det finns mysiga caféer och restauranger att pausa vid samt även en del vanliga butiker som kan vara roliga att gå in i.

Wok, SW4 Festival & Hotell..

Upptäckte nyss att jag dubbelbokat söndagen – ganska surt må jag säga, eftersom jag sett fram emot det ena men lovat det andra. Har lovat följa med till något nere i Woking (nej, det är inte där ordet Wok kommer från, men det är säkert populärt där också), trots att jag tidigare bokat mig för en vandring i en liten 800-årig by med en intressant samling.

Idag upptäckte jag dock att det kommer vara en festival i augusti cirka tio minuter från platsen jag bor – South West Four Festival, som kommer att uppvisa några av världens största Dj:s! Klassiska namn som Carl Cox, Armin van Buuren, John Digweed och Sven Väth kommer att visa ungdomarna hur man skapar ett kreativt flöde av de vackraste tonerna parken (Clapham Common) har skådat. De enda jag kommer på som saknas för en perfekt samling av världens bästa är Blank & Jones, Paul van Dyk och gamla hederliga Mauro Picotto. Läste för övrigt att de första biljetterna som släpptes såldes ut snabbt, efter att Carl Cox namn kom upp – inte så konstigt, med tanke på att det är hans första stora spelning i hemstaden (förutom två gånger på Heavens för inte så länge sen, men nu handlar det om 10.000 biljetter) på flera år. Om någon är sugen på att hänga med så säg gärna till snarast möjligt – biljetterna tar nog slut snabbt…

Jobbade ett par timmar extra idag för att flexa lite inför flyget till Barcelona på fredag. Fick sen för mig att gå in i en bokhandel (jo, det händer ”ibland”), och det blev förstås Borders uppe på Oxford Street, där man kan sitta länge i soffan i stort café med en stor hög böcker som man ”testläser”. Jag hade som vanligt bestämt mig för att inte köpa någon bok, men som vanligt blev det något ändå. Hittade två intressanta historieböcker (den ena om romarriket och den andra – som jag köpte – om hela Europas historia), två tunna romaner (Paulo Coelhos senaste samt Alkemisten, som jag efter rekommendation köpte) och en som hette Wikinomics (från 2006, försökte förklara att världsekonomin, internet och lite annat är på väg ett visst håll, men trots att det var tredje upplagan tyckte jag den kändes utdaterad redan).

På vägen hem råkade jag stöta in i en bartender på puben som är närmst från lägenheten där jag bor (har snackat med honom om fotograferande ett par gånger eftersom han tycker det är lika roligt som jag och jag ofta råkar förbi honom på vägen hem från tuben) och han tyckte jag skulle hänga med på en pint. Kul att lära känna folk som bor eller jobbar i närheten

Fick för övrigt ett mail imorse om att hotellet jag bokat i Trieste redan var fullbokat, så bestämde mig för att i fortsättningen enbart boka på hotellsidor jag litar på till 100% – ibland är tiden det tar att söka verkligen värt mer än pengarna det kostar, och i slutändan verkar man tvungen att betala detsamma i vilket fall. Har beställt hotell från sidor som inte utlovar tillgängliga rum fem gånger det senaste året, och fyra av de gångerna (tre inför samma resa, och den fjärde nu) har jag fått notis ett par dagar senare om att hotellet inte hade något ledigt rum. Nu blev det ett hotell som jag kan gå till från tågstation, trots att jag kommer att ha en tung väska, och priset blev inte mycket högre för bokningen. Det faktum att hotellet ligger mellan två sevärdheter (foton kommer i juli) gör inte det hela mycket sämre.