Tillbaka till nutiden; jag kom till München i tisdags, efter en lång dag där jag bland annat tog farväl av vänner i London och tog en sista kopp té hos min favoritkedja Pret a Manger. De två veckorna innan hade kännetecknats av mycket stress, flyttpackande, anmälan av flytt till diverse myndigheter och företag samt lite av varje struligt med att fixa sändning av flyttlådor (om jag någonsin ska göra en sån flytt igen så blir det nog att jag slänger mer och flyger fram och tillbaka ett par gånger istället för att anlita ”experter”, som t.ex. det engelska bolag jag köpte transport från)

Jag har för övrigt laddat upp ett par fotoalbum från mina första daga i München – om du inte fått länken så fråga mig i mail, på Facebook eller på Twitter – eller personligen, så ger jag dig en länk

Jag uppdaterade nyligen till en ny mobiltelefon – en super-avancerad mobil som jag kommer att kunna skapa funktioner och saker till, och som kommer att hjälpa mig hålla ordning på diverse saker. Hursomhelst hade jag ett problem med mobilen då jag köpte den, och kunde varken få kontakt med t-mobile via telefon eller via internet, så imorgon är jag troligen nödgad att gå till en av deras butiker för att få hjälp. Jag förväntar mig scenario liknande detta:

- ”Hej, jag har ett problem med xyz”
- ”Ojdå, nämen då ska jag hjälpa dig – kom här och sätt dig”
(väntar 10-15 minuter på att något ska hända – möjligen med vissa frågor som upprepas några gånger – om nu personen som gett mig sittplats inte försvunnit i något mystiskt bakre rum för att ”kolla något” [kanske snacka med arbetskompisen eller dricka lite kaffe]) Slutligen:
- ”Nu har jag fixat så du kan prata med kundsupporten – här har du luren!”
(väntar 5-15 minuter med luren pressad till örat, trycker på en knapp på telefonen ibland då de frågar vilket alternativ jag är intresserad av)
(snackar med ”kundsupport” 20-30 minuter, som först vill ha massor av märkliga uppgifter, inklusive ett lösenord som man ska ge dem medan man sitter i en offentlig butik med minst 15-20 kunder inom hörhåll)
(väntar medan ”kundsupporten” ”försöker fixa något” [antagligen hämta kaffe, snacka med kompis eller uppdatera sin facebook-sida])
- ”då har vi fixat så problemet är löst – bara vänta tre dagar”
(3-4 dagar senare)
- ”Hej igen, problemet är inte fixat trots att er kundsupport lovade..”
- ”Ojdå, men då ska jag hjälpa dig – sätt dig ner så ska jag ringa upp dem till dig”
(För att läsa fortsättningen kan du starta om från ”Hej, jag har ett problem med xyz” vid första besöket, därefter upprepa förloppet 5-15 gånger med mindre variationer – varefter den spännande upplösningen blir en något som inte inkluderar hjälp från T-mobile…)

In other words, I really don’t feel like going to the T-mobile store!!!!

Andra nyheter, om någon nu inte hört:

• Jag har flyttat från Clapham till Greenwich och bor nu med flickvännen
• Jobbar mest på frilans-basis just nu, och funderar på vad jag ska bli när jag blir stor (har tappat vikt, men blir säkert större igen förr eller senare)
• Har ett projekt på gång där jag skapar en hemsida för folk som gillar vin och resor (gärna i kombination, men separat funkar lika bra) – dock just nu bara på engelska
• Funderar på ”var jag ska ta vägen” om sisådär ett år – vi har kontrakt på lägenheten till 27/2 2011, och snackar om att flytta till nytt land…
• Undrar litta om någon fortfarande läser här…?

Jag fick som sagt tillbaka mobilen, men eftersom den fortfarande var skadad fick jag först förklara för personalen att den inte var reparerad, och blev därefter skickad vidare först till vice manager och sedan till managern i butiken, vilket förstår medförde ett antal minuter extra väntan vid varje ”hållplats”. Självklart är det dessutom lönlöst att försöka få det att gå snabbare genom att snacka med dem, då de alltid har något att skylla på – märkligt att deras service är så mycket sämre och långsammare än i Skandinavien med tanke på hur mycket mer personal de har, och att de verkar ha relativt lite att göra och borde vilja behålla de kunder de faktiskt har. Personalen är dessutom totalt okunnig om produkterna, nästan oavsett typ av butik (från mobiltelefoner och databutiker till klädesbutiker och caféer). Det måste vara största nackdelen med att de flesta får lägsta möjliga lön, och därför krävs det mer personal för att täcka den kunskap som behövs, istället för att anställa färre med mer kunskap och högre lön eller utbilda personalen och motivera med högre lön beroende på kunskap/erfarenhet… Jag är inte en nöjd kund hos 3, men inte heller hos deras konkurrenter T-Mobile eller Vodafone, där jag också fått otroligt okunnigt bemötande och ofta visste mer än försäljarna eller kundsupporten om både produkterna och kontrakten de har, och frågade mig hur det är möjligt. Jag är alltså inte nöjd med den ”service”man får i det här landet överhuvudtaget!

Hursomhelst bådar den kommande helgen gott, med en date imorgon (lördag) och en på söndag. Sedan jag senast uppdaterade bloggen har jag börjat med kinesiska på måndagar och onsdagar, börjat undersöka möjlighet att starta eget företag här (har bland annat varit på några events med IT-entreprenörer) och blivit kontaktad av ett antal headhunters som tycker jag ska börja jobba för diverse företag i olika delar av Europa (senast tyckte någon att det fanns ett passande jobb i Oslo, men de flesta snackar åtminstone om London med omnejd). Jag blir dock mer och mer övertygad för varje vecka som går att detta primitiva och extremt ineffektiva samhälle med obefintlig service-känsla inte passar mig lika bra som jag en gång trodde, samtidigt som jag lika ofta finner något som gör att jag vill stanna…

Jag har nu börjat fundera på att börja med någon typ av dans eller kampsport (möjligen blir det Capoiera – en brasiliansk kombination av dans och kampsport) om några månader, efter att ha hållit igång några månader. Först ska jag dock ta tag i Yoga och/eller Pilates, för bättre stabilitet i de centrala muskelgrupperna och extra avstressning (senaste tiden har det varit ovanligt mycket stress för jobbet, då mycket inte fungerat som det skulle)

Nu låter det kanske som om jag blivit besatt av hälsa, men det är bara 30-60 minuter per dag det gäller, och alltså ingen stor omställning – samtidigt som det förstås alltid är skoj att testa nytt. Jag kan rekommendera det till vem som helst att ändra liknande småsaker

Imorgon är det dags för World Travel Market (världens största kongress för resebranchen) något jag sett fram emot att besöka några veckor. Det är alltid kul att se när folk från hela världen samlas, speciellt när det kommer folk från världens alla hörn..

Efter att ha börjat på det nya gymmet har jag dessutom hunnit med en del annat, som t.ex. slänga fram hobbyprojekt/affärsidéer/”framtidsidéer” hit o dit, nätverkat, börjat hitta svar på några av mina gamla filosofiska frågor och även startat en hemsida för att ”finna metoder till att rädda världen och klimatet, skapa bättre omständigheter för folk i fattiga länder och främst se samband mellan olika världsproblem” (på ett ungefär, vi har bara slängt idéer fram och tillbaka – vilket är en långsam process när man är i olika tidszoner/kontinenter – t.ex. är det ett samband att världens fattiga snabbast kan bli ”rika” genom miljöförstörande metoder om man ser på det traditionellt)

Hörde att den besökande fastern hade tyckt mycket om visiten här i London, vilket förstås är kul att  höra. Om någon annan är sugen på att besöka en storstad här på ön så bara säg till om ni vill träffas eller vill ha tips

Idag var jag faktiskt på gymmet två gånger – förutom morgonbesöket fick jag en genomgång med en personlig tränare. Det märks att man glömt en del de senaste åren när man snackar med honom, men jag hade åtminstone kommit igång bra de senaste månaderna, och upptäckte att jag tappat två kg de senaste två veckorna (och 5-7kg sen jag började för 1,5-2 månader sedan, trots lite för mycket onyttig kost). Nu ligger jag på en bra vikt för att hoppa fallskärm till våren, och om jag tappar 4kg till får jag träna på hopp utan instruktör. Jag siktar dock på att tappa 8-10 kg, men samtidigt få lite mer styrka (och muskler väger ju en del, så det kan motverka viktminskningen).

Jag fick för övrigt hem FC Barcelonas medlemstidning idag – det ska bli en kul metod att förbättra spanskan med…

I helgen kom svenska släktingar på besök – en blivande 18-åring hade sin farmor med till London, med resa och besök på Mamma Mia-musikalen som födelsedagsgåva. Brodern och jag följde med besökarna på italienska restaurangen Strada, visade dem sedan några kändisar på röda mattan (Liam Neeson och några till) och skickade sedan dem till sin musikal. Dagen därpå hade vi fått tag på fribiljetter till operan, så släktingarna fick ännu mer kultur under besöket (det verkade populärt hos farmodern, medan unga damen inte verkade ha lika kul – dagens ungdom..)

Förra veckan skaffade jag medlemskap på nytt gym – ganska dyrt, men mycket bättre än något annat jag varit på; särskilt då medlemskapet inkluderar en hel del och gymmet ligger mindre än fem minuter från stället jag bor. Nu har jag hunnit besöka det tre gånger, och bestämt mig för att försöka skapa en vana med gym-besök varje morgon innan jag börjar jobba. Det betyder dock att jag kommer dit cirka 6:30 på morgonen, så jag är inte helt säker på att det kommer att fungera (om nu någon lyckats missa det så är jag inte den morgonpigga typen). Eftersom de stänger redan 22:30 på kvällarna tyckte jag att morgon-varianten är värt ett test iallafall – annars hade jag gärna stuckit dit precis innan läggdags, så man är lagom mör då huvudet ramlar på kudden..

På tal om inget tror jag att jag nästan börjar förstå varför ”alla” i England har heltäckningsmatta överallt (och/eller går med skor inomhus) – här finns ingen isolering (Europas sämsta enligt undersökning), ingen golvvärme, papperstunna fönsterglas (gärna med sprickor och alltid med en liten fläkt som självklart läcker värme). Idag var golvet iskallt då jag kom tillbaka efter en promenad, och jag saknade lite värme under fötterna. Det är vid sådana tillfällen man önskar att det fanns en öppen spis så det gick att elda lite, men det hade man förstås inte på drottning Victorias tid (1800-talet) då en stor del av Londons bostäder byggdes…

I övrigt går det mesta bra – jobbet går snabbt och smidigt framåt (förutom när de ändrar något i Kph som jag inte fått veta i förväg), hösten rullar in över öarna (5-15 grader på dagarna) och det är fortfarande lätt att finna nytt att hitta på här i kontinentens huvudstad. Om några veckor är det dags för världens största resemässa i London, vilket jag ser fram emot, och givetvis därefter brorsdotterns ett-årsdag som ska firas

Tisdagen bjöd på en resa ända till Wembley Arena (Englands nationalarena, om någon missat det), där Google hade sin årliga Developer Day – en gratis tillställning där man kan lära sig mycket, och dessutom träffa mängder av intressanta personer. Jag fick ett antal idéer som kan användas för mitt jobb och även några tankar till privata projekt. Dessutom var det förstås en mäktig känsla att se Wembley

Förra helgen och under veckan blev det lite shopping på nya områden, och jag hittade bland annat en shopping-gata som har det mesta som finns på Oxford Street men nästan helt fritt från turister. Det blev en ny jacka, byxor och mer träningskläder, så nu har jag tillräckligt med kläder för att klara vintern…

Halvannan vecka kvar till Irlandsresan, och allt har varit förberett sedan länge tillbaka. Det ska bli skönt med en liten semester, och speciellt eftersom det blir en tur med mycket natur och storslagna vyer – trots Themsen och ett antal stora parker kan man ibland sakna den avkoppling som kommer från vistelser vid kust och naturliga miljöer. Brodern tycker jag ska följa med honom någonstans på semester i november, och förhoppningsvis hinner jag även med en helg i antingen Lissabon eller Edinburgh någon gång under månaderna innan jul.

Under lördagens eftermiddag blev det teater med brodern, då en av hans vänner var med i en uppsättning av Romeo & Julia. Brodern tyckte det var en av de bästa versioner han sett av någon Shakespeare-pjäs, medan jag var lite mer kritisk. Trots det var det den bästa pjäs (av totalt två och en halv) jag sett sedan jag flyttade hit.

Imorgon är det sex månader sen jag flyttade till London