Blind date & Midsommar

God midsommar, och glad “årets-längsta-dag”!

Jag tog mig ut på en blind date igår (svaret på G’s klassiska fråga är: “Njaäe, inte speciellt” – de flesta känner säkert till frågan, men annars är det bara att texta eller maila). Det gick någorlunda, men lär nte träffa henne igen. Detta mest pga för mycket negativitet i synen på livet Hon var faktiskt den första person från Australien jag träffat som var pessimistisk till livet – detta trots att australiensare brukar vara de de första man “snubblar över” då man reser någonstans, och de är alltid de mest positiva man träffar på varje resa. Trots allt hade jag en relativt god eftermiddag, med en drink, en promenad längs Themsen och sen en film vid namn “Spiritual Warriors” (av intresse för ett par läsare var den inspirerad bl.a. av “The Secret” och “Passion of the Christ”, och producent och skådespelare var där och svarade på frågor efter – några frågor påminde mig om… hmmm… well… you know…. sects… och jag började undra om någon skulle hoppa i soffor)

Tjejen var som sagt lite olycklig efter dagens händelser under arbetet – något som fick mig att tänka efter lite efteråt. Under det senaste året har jag haft ett antal möjligheter att hoppa av mitt nuvarande jobb för mer välbetalda jobb med “finare titlar” utan att byta – vilket många nog skulle se som egendomliga beslut då titlarna vore goda för mitt CV och lönen god för ekonomin. Besluten kan dock förklaras var för sig, men i grunden så ger varken pengar eller titel lycka i sig, men kan ge en viss status (om man nu får tid att åtnjuta sådan) och säkerhet för framtiden (om man nu överlever länge nog för att uppleva “framtiden”). Denna status kan för somliga ge illusionen av lycka, medan andra ser t.ex. pengar, makt eller “antalet vänner” (alt. förhållanden) som ett mått på lycka. Denna paragraf handlar alltså om lycka – och kortfattat är lycka något väldigt individuellt. Oh well – “Var o’ en gör som den vill!” – med andra ska man tro på det man gör, och inte bara rätta in sig i ledet. Själv är jag smått stolt över att ha skapat “Världens Bästa Nånting”, även om jag inte är helt nöjd med resultatet

Idag var det dags för Midsommarfirande – något som firas på Midsommardagen i London (Hyde Park och Southwark Park har det mest välkända firandet) istället för på Midsommarafton som i Sverige (eller minns jag fel?). Det har aldrig varit den mest intressanta helgdagen för mig, men jag bestämde mig ändå för att besöka butiken Totally Swedish uppe vid Marylebone för första gången (samma kvarter som svenska restaurangen Garbo, ett par minuter från Svenska Kyrkan och svenska puben Harcourt Arms, alltså i de svenska kvarteren) och därefter ta mig till Hyde Park, där Svenska Handelskammarens “juniorer” står för festligheterna, en midsommarstång som var drygt halvannan meter hör samt några svenska flaggor.

Besöket i svenska butiken blev klart lyckosamt, då jag upptäckte att de hade flera varianter av sill, snaps och knäckebröd – men jag missade köttbullar (vilket de säkert har), som jag dock turligt nog hittade på Sainsburys senare (dessutom äkta Swedish Meatballs, med samma artificiella smak man får vid inköp på Konsum). En sillaburk, en snaps och ett paket knäckebröd inhandlades – ölen hoppade jag över då de bara hade svensk öl (kommer jag nog aldrig sakna) och skaffade en dansk öl på vägen istället. [Precis innan jag skulle "skicka in texten till tryckeriet" (för att alla läsare ska förstå) kom jag på att jag inte heller kollade efter lingon - jag förstår inte hur alla dessa "icke-svenskar" klarar sig utan basvaror som lingon, grovbröd, köttbullar, god sill,]

Vid Hyde Park var det ganska lätt att upptäcka svenskarna redan då man kom in i parken (det tar 20-20 minuter att gå genom parken i rask takt, så det är en relativt stor park, och därför oftast inte lätt att hitta folk), då det bara fanns en större folksamling som vågat trotsa det gråa molniga vädret. Vissa hade svenskt färgade tröjor, några tjejer hade blandat blått och gult nagellack och vissa hade skapat kransar. En ganska svensk midsommar med andra ord – många ungdomar runt 20-årsåldern, ett antal barnfamiljer samt ett äldre par. Efter en stund började turister gå förbi och närma sig nyfiket för att lista ut varför folk hoppade i tre ringar runt en pinne med blommor och blad på, som någon tryckt ner i marken – man undrar lite hur många av dessa turister som blir klokare av att stå och stirra en stund istället för att fråga (en typisk svensk hade säkert gjort samma stirrande vid en “egendomlig utländsk ritual”)

Sammanfattat var det en god, men något stressad, vecka (”problem på linjen” gjorde det svårt att jobba, och det är ju bara en vecka till deadline, så jag kan ta semester vid medelhavet i lugn o ro – ska för övrigt bli roligt att se om jag råkar snubbla över en blond göteborgska där under sista dagen)

Med extrem tur kan man få en afton eller två under semestern i Sverige med “midsommar-mat”