Shopping & Film

Fick frågan “Hur är läget?” i ett mail som jag öppnade vid hemkomst en halvtimme före midnatt, efter en lång dag. Jotack, läget är bra kan jag avslöja. Har skaffat målargrejer (köpte det mesta som behövs igår men missade ett par saker), köpt skor, hittat guidebok till Barcelona och sett två filmer på bio idag (”Charlie Wilsons War” samt “National Treasure” – båda sevärda, men på olika sätt; den första för att man tänker en del och den andra för att man slappnar av) samt köpt ännu en “hatt” (kanske borde kalla det en keps – beror nog på vem man frågar).

För att spola tillbaka* till morgonen gav jag mig ut för att hitta ett par ordentliga skor, som jag bestämt mig för att skaffa inför resan till Barcelona som ska företas om en dryg månad, då jag förväntar mig att gå runt mycket i staden för att bland annat hinna se Gaudis arkitektur samt kanske besöka en födelsedagsfest**. För att inte köra ner i diket med historien (eller hur översätter man “off track”?) fortsätter jag med dagens händelser.

Jag bestämde mig för att ta tuben till Sloane Square från Clapham Common – något en gammal London-bo antagligen hade kallat “första misstaget”, vilket det givetvis var då man inte kan lita på öppna stationer på helger. Detta faktum hamnade i färskt minne efter att jag hoppat av på Victoria Station, där man fick höra att “Central and Circle lines are not operational at this station this weekend, we advice you to find an alternate route”, vilket betydde att jag inte kunde fortsätta med tuben till min slutstation, som var nästa på båda dessa stängda linjer.

Efter ett par sekunders eftertanke och en fråga till personal*** bestämde jag mig för att chansa på att ta bussen den sista biten, och lämnade därför området för tunnelbanan och gick upp till själva Victoria Station, en byggnad  jag besökt vid tidigare resor till London, och även då, på vardagar, en byggnad fylld med ett kaos av människor (jo, jag kallar fortfarande turister människor), men nu en omöjlig plats. Vid min ankomst var det säkert 500 personer som försökte komma fram till en biljettlucka. Samtidigt fanns det på väldigt litet område ett antal skolklasser (givetvis de yngsta), ett par busslaster japanska turister, mängder av amerikaner som frågade personal och stod stilla precis där alla kom ut från tunnelbanan, fler japaner med kameror och ett oräkneligt antal spanjorer, britter, holländare, tyskar, fransmän, några danskar, svenskar, estländare osv – och det var bara de jag kunde lista ut var de kom ifrån….

… Med andra ord: Kan ni undvika Victoria Station vid resa till London så gör det! …

I vilket fall lyckades jag lämna stationen, struntade i att leta upp rätt buss i kaoset, och hittade ett café där jag kunde sätta mig med en god Cinnamon Dulce Latte (ja, det var Starbucks) och lista ut hur jag skulle ta mig vidare, helst då till skoaffären jag hade bestämt mig för att besöka. Då jag kollade på kartan verkade det dock som en halv labyrint från den positionen till mitt mål, vilket gjorde att jag bestämde mig för senare besök i den affären. Alternativet jag bestämde mig för var istället att gå längs med Buckingham Palace Road, förbi en del kända byggnader (gatans namn borde ge en god ledtråd om en byggnad), St James Park (spanjorerna, fransmännen och japanerna var otroligt fascinerade av ekorrarna, medan svenskar och danskar kommenterade att alla andra matade djuren och att det inte var bra för dem – en ganska rolig promenad genom parken alltså).

Efter att ha gått förbi Buckingham Palace och genom parkerna samt rusat förbi ett par välbevakade byggnader (PO: De hade “ordentliga vapen”, men tror inte man ska gå fram och snacka om det ) hamnade jag vid gamla hederliga Trafalgar Square, som ju bara är runt hörnet från kända platser som min måleri-affär, Leicester Square, Prince Charles Cinema (favoritbiografen), Covent Garden, The Strand och ett antal andra välkända gator och platser. Givetvis kunde jag inte motstå att gå in i måleriaffären, och skaffa ett par saker som jag saknat dagen innan vid försök att måla lite (inga kommentarer om den målningen, ska försöka bli av med den då jag inte blev nöjd men inte hittade förbättringar).

Efter “artist-besöket” blev det en runda upp till P.C.-bion, där jag upptäckte att de visade en smått intressant film jag inte sett; Charles Wilsons War – en film om hur det gick till då Sovjet hade gått in i Afghanistan, och hur USA:s intåg med krigs-utbildning, vapen och pengar startades av ett fåtal personer. Kan tänka mig att Manchester-PO och Ålaboda-G skulle se det som en intressant film.

Efter biobesöket bestämde jag mig för att chansa på turen, både vad gäller öppettider och kvalitet på skoaffärer, på Oxford Street, som ju ligger “runt hörnet” (högst 15-20 minuter promenad) från Leicester Square. På vägen dit hittade jag dessutom en hatt/keps (”farfar-hatt” – kan tyvärr inte hitta bild av något liknande på “internettet” för att visa, men lovar att slänga upp en om jag hittar eller ta foto när jag har kamera) som hjälpte en del med tanke på att det börjat småregna (för lite för paraply, för mycket för att ignorera helt, dvs perfekt för hatt). Några minuter senare såg jag en bokaffär, som jag givetvis gick in i. Där hittade jag (äntligen) en bra liten karta till Barcelona samt en intressant liten guidebok för staden som lovade de bästa platserna att besöka om du är i staden en dag, två dagar eller tre dagar (ett kapitel för varje alternativ) samt mängder av annan information.

Några minuter efter att ha handlat böcker gick jag in i en skoaffär och hittade ett par skor som verkade väldigt bra, så förhoppningsvis slipper jag försöka ta mig till Sloane Square i Chelsea/Kensington för att köpa skor igen – det blir åtminstone inte fler försök på någon helg efter den upplevelsen. Efter skoaffären hittade jag dessutom en bokaffär med café som har öppet till “cirka 23-tiden”

Vad har jag då lärt mig från dagens äventyr? Utan inbördes prioriterad ordning måste jag säga “undvik till all pris de värsta turiststråken!”, “det är värt att sitta ett par timmar i ett café beläget i en bokhandel”, “även slovaker kan hälla en god Guinness” (tog en avstickare från Oxford Street och hittade en pub – det var killens första Guinness, han har en god framtid ), “lite inte på tunnelbanan!” (jajajaja, det visste vi redan, eller hur), “skriv inte sp långa inlägg att ingen orkar läsa till slutet”, “gå till Harcourt Arms imorgon och kolla HIF” samt mycket annat matnyttigt…

*”spola tillbaka” är något man gjorde med något som i folkmun kallades “band” och även med “videofilmer” fram till för några år sedan, om någon förvirrad läsare är för ung för att minnas – dessa “band” är även anledning till att vissa ur äldre generationer önskar “spola tillbaka” hyrfilmer, trots att de numera oftast handlar om DVD

** I höstas guidade jag en spanjorska med pojkvän genom Köpenhamn, och vi har haft kontakt sedan dess. Tillfälligheter gör att hennes födelsedag sammanfaller med min resa, och därför är jag och resekamraterna inbjudna till festen..