London, Day 1 [adapterad från längre Titel]

Trots en viss felriktning längs med Metropolitan från Liverpool street är jag inte helt vilse, men kan erkänna förvirring och trötthet vid just det tillfället

Imorse körde Göte mig från Ålabodarna till Kastrup (stort tack igen) , varefter även incheckningen gick väldigt smidigt (en indier som inte ens tittade på vågen – men det hade nog kvittat för väskan vägde nog 5kg mindre än tillåtet).

Det sista inchecknings-indiern sade var ”and don’t be late” med ett litet leende, samtidigt som han gav rådet att hålla koll på gate eftersom de ibland måste ändras.

Noggrann som man är håller man öga på avgångs-skärmarna, och sätter sig i närheten av en samling skärmar runt 9-tiden (kanske 9:15), efter att ha hört att 9:30 var starttid för boarding. 9:30 står man fortfarande och väntar på gate. 9:40… 9:45…. 9:49 kommer det äntligen upp att easyJet till Stansted avgår 10:35 (då 10 minuter försenat) från gate A12, samma gate som ett annat flyg avgår från två minuter innan tiden/gaten kommer upp.

För att göra en lång historia (åtminstone lång väntan) kort lyfte vi från Kastrup en timme försenat, kom till Stansted ännu några minuter försenade (stormvarning och turbulens) och fick där reda på att tåget till London (Liverpool Street) inte gick idag p.g.a. reparationer, bilket ledde till en vild bussresa från Stansted till Liverpool street.

Då bussen väl kom fram till Lvpl St var jag så trött att jag började leta efter tuben (metron/underground/tunnelbanan) innan jag plockat ut min väska ur bussen – det ger inte ett klarvaket sinne att sova 3-6 timmar per natt i en vecka och aldrig ha en lugn stund på alla dessa vakna timmar. Turligt nog gick jag bara ett par meter innan jag kom på det, och vände sedan om och såg min väska glimma i solskenet (underbart väder idag, på tal om solsken – såg många gå med t-shirt)

Klockan var förstås efter 14 istället för det planerade ”runt 12″  då jag kom till Lvpl Str, ochvid den tiden var jag tillräckligt trött för att fråga helpdesk om hjälp att hitta någonstans att köpa Oyster Card (för tuben/tunnelbanan – men ingen banan eller babian), och givetvis har hon den perfekta armsvingen för att visa ”bakom mig” tillsammans med de ögonbrynsrörelser som mer tydligt än något annat säger ”kompis, gå tillbaka till gå utan att passera något – nu har jag fått årets dummaste fråga” – vi travellers har det inte lätt med bemötande från lokalbefolkning alltid

Från Lvpl Str valde jag förstås närmsta väg…. errr… hmmm… jag valde den tube line som tar närmaste väg. Jag valde rätt linje för att komma snabbast möjligt till mitt hotell, men givetvis hade jag  ett ”hall blindstyre”-filter på min sense of direction och valde eastbound Metropolitan till Aldgate, istället för Westbound. På Aldgate hittade jag ett par italienare som gjort samma misstag trots att de nu spenderat två veckor i staden..

… tycker denna post börjar bli lång så påbörjar en ny…